Mining och skatt: vad du ska bokföra och varför underlaget är det svåra

Läs detta först

Detta är inte skatterådgivning och kan inte vara det. Regler, skattesatser, gränsvärden och definitioner skiljer sig mellan länder och ändras, och hur de tillämpas beror på omständigheter kring dig som en artikel inte kan känna till. Det den kan göra är att beskriva frågans form, så att du, när du väl sätter dig ned med någon kvalificerad, kommer med rätt underlag i stället för ett års gissningar.

Det enda verkligt allmängiltiga rådet i den här artikeln står längst ned, och det är att börja föra anteckningar nu i stället för under deklarationssäsongen, eftersom uppgifterna du behöver är lätta att samla in medan det händer och nästan omöjliga att rekonstruera i efterhand.

Två tillfällen, inte ett

Nästan alla skattesystem som har tagit ställning till mining behandlar den som två separata händelser, och att blanda ihop dem är det vanligaste misstaget gruvarbetare gör.

Det första är när mynten kommer in och blir dina. De flesta system behandlar det som inkomst, mätt efter vad mynten var värda i din egen valuta i det ögonblicket. Det andra är när du senare säljer, byter eller spenderar dem. Det är en separat händelse, och det som spelar roll där är skillnaden mellan vad du får och vad mynten värderades till när du tog emot dem.

Att behålla dem, hur länge som helst, är oftast inte en händelse i sig. Att priset rör sig medan du behåller dem är inte poängen; poängen är vad du gör i varje ände.

Varför underlaget är svårare än regeln

Regeln ryms i en mening. Att tillämpa den gör det inte, och anledningen är utbetalningsschemat.

En pool som betalar ut varje timme skapar en mottagningshändelse varje gång den betalar dig. Över ett år blir det tusentals, och var och en behöver värdet av just det beloppet, av just det myntet, vid just den timmen, i din valuta. Ingen rekonstruerar det ur minnet i april, och att använda ett pris för hela året är både fel och uppenbart fel för den som kontrollerar.

Detta är det praktiska skälet att samla in medan det pågår, och det är därför verktygen kring detta alls finns. Vad du än använder behöver det samma indata, och alla finns tillgängliga medan det händer.

Vad du ska spara

Per mottagen utbetalning:

• Datum och tid då den kom in.
• Beloppet och vilket mynt det var.
• Vad beloppet var värt i din egen valuta vid den tidpunkten.
• Transaktions-id:t och plånboksadressen den gick till.

Och separat, för året som helhet:

• Vad du betalade för hårdvaran, och när.
• El som kan hänföras till mining, vilket är mycket lättare att försvara om riggarna har en egen elmätare.
• Poolavgifter och eventuell dev-avgift för miningprogrammet, som båda dras från det du krediterades.
• Varje senare försäljning, byte eller spendering av minade mynt, med samma uppgifter som ovan.

Var siffrorna finns här

Din sida Utbetalningar listar varje utbetalning med tidsstämpel, belopp och transaktions-id, och din översikt har samma historik per arbetare. Det publika API:et levererar samma uppgifter, vilket är den praktiska vägen för den som har så många utbetalningar att manuell kopiering blir orimlig, och API-referensen dokumenterar slutpunkterna och deras fält.

Den enda siffra poolen inte har är priset i din egen valuta vid varje utbetalningstidpunkt. Den kommer från den priskälla du och din revisor kommer överens om att använda, tillämpad konsekvent. Konsekvens spelar större roll än vilken källa du väljer: att byta mitt i året är det som är svårt att förklara.

Hobby eller näringsverksamhet

De flesta system skiljer mellan mining som privat aktivitet och mining som näringsverksamhet, och skillnaden påverkar både vad du är skyldig och vad du kan dra av. Var gränsen går varierar, men frågorna som ställs är tydligt lika: hur organiserad är verksamheten, hur mycket står på spel, drivs den på ett sätt som ser ut att syfta till vinst, hur mycket av din tid tar den.

Två exempel, givna som exempel och inte som en lista. USA beskattar minade mynt som vanlig inkomst till sitt värde vid mottagandet, och behandlar verksamheten som egenföretagande när den utgör en näringsverksamhet snarare än en hobby, vilket medför en egen tilläggsskatt. Storbritannien frågar om verksamheten alls utgör en näringsverksamhet, med sedan länge etablerade kriterier; där den inte gör det är värdet av det du tog emot ändå skattepliktigt som övrig inkomst, och senare avyttringar bedöms återigen separat.

Mönstret i båda, och i de flesta andra, är att en större och mer planerad verksamhet behandlas mer som en näringsverksamhet: mer som kan ställas mot inkomsten, och fler skyldigheter som följer med.

Vad som oftast går fel

• Inget antecknat vid mottagandet. Det enskilt dyraste misstaget, eftersom den andra händelsen inte kan räknas ut utan den första, och då är priserna historiska.
• Ett pris för hela året. Bekvämt, fel och synbart fel.
• Bara försäljningen deklareras. Inkomsten vid mottagandet är en separat händelse och försvinner inte för att du inte har sålt.
• Minade och privata mynt i samma plånbok. Att reda ut vilka mynt som kom varifrån, flera år senare, är just den situation alla som ger råd om detta varnar för. Använd en separat plånbok eller ett separat konto för mining från början.
• Avdrag utan något bakom sig. El och hårdvara är ofta avdragsgilla i någon form, men bara med något att visa upp, och därför är elmätaren värd besväret.
• Att anta att litet betyder undantaget. Gränsvärden finns på många håll, men de handlar oftast om huruvida du måste deklarera, inte om huruvida inkomsten räknades.

Den enda rekommendationen

Få ordning på underlaget nu, och låt någon kvalificerad i ditt eget land berätta vad det betyder. Underlaget är den del bara du kan ta fram, det kostar nästan ingenting medan utbetalningarna kommer in, och varje yrkesperson du kan tänkas anlita börjar med att be om exakt listan ovan.