VarDiff och statisk svårighetsgrad för shares
Hur poolen automatiskt anpassar din share-svårighetsgrad, varför dina intäkter aldrig ändras av det, och de sällsynta fall då du låser ett värde.
Vad vardiff gör
Sharens svårighetsgrad avgör hur svårt det är att hitta en enskild share. Poolens variabla svårighetsgrad (vardiff) följer hur snabbt din rigg skickar in och justerar svårighetsgraden tills shares kommer i en jämn måltakt: en stor rigg får svårare shares, en liten rigg lättare. Dina INTÄKTER ändras inte i något av fallen, eftersom en svårare share räknas proportionellt mer; bara rytmen i inskickningarna ändras.
Varför en jämn takt spelar roll
En för låg svårighetsgrad översvämmar poolen och din anslutning med små shares; en för hög svårighetsgrad ger så sällsynta shares att hashraten i din översikt svänger kraftigt och en omstart slösar bort mer arbete som är på väg. Måltakten är jämviktspunkten, och för nästan alla hittar vardiff den bättre än ett handplockat tal.
När en statisk svårighetsgrad hjälper
Att låsa en fast svårighetsgrad (där poolen stöder det, via porten eller ett tillägg till inloggningen) är användbart i några verkliga fall: proxyuppsättningar som samlar många små arbetare, kraft från hyrmarknadsplatser som beter sig dåligt under omjusteringssteg, och prestandatester där du vill att antalet shares ska gå att jämföra mellan körningar. Om inget av det gäller dig, låt vardiff vara på.
När statisk skadar
En fast svårighetsgrad långt under riggens naturliga nivå slösar bandbredd och poolkapacitet utan några extra intäkter; långt över den blir din statistik brusig och långsam att stabiliseras. Om du låser ett värde, utgå från den svårighetsgrad som vardiff landade på (synlig i ditt miningprograms konsol) i stället för en gissning.